Doldisen Johan Widerberg medverkar inte i vare sig skvallertidningar eller lekprogram. Det är ointressant att synas för sin egen skull säger han själv och ställer bara upp när han är aktuell med något. Just nu är det Dorian Grays Porträtt som gäller, en spökhistoria om skönhet och ungdomskult. Och Johan berättar om sin syn på fåfänga, kändisskap och kärlek.
av Jenny Lindblom
Hur är det att möta en publik varje kväll?
- Publiken reagerar alltid olika och det påverkar föreställningen. Ibland kan man till och med bli rädd för publiken. När en reaktion inte kommer där den brukar. Då blir man orolig och låser sig.
Pjäsen skrevs av Oscar Wilde i slutet av 1800-talet och handlar om fåfänga och ungdomskult. Finns det några likheter med dagens samhälle?
- Det är fascinerande, den är ännu mer aktuell idag än vad den var då. Vi lever i en tid som är så oerhört fixerad vid ungdom och skönhet.
Är utseende viktigt för dig?
- Jag har ju begåvats med en 18-årings utseende i en 26-årings kropp. Det är klart att det gör att jag får en viss typ av roller, vilket kan vara tråkigt ibland. Men samtidigt har jag fått oerhört bra roller.
Ointressant att synas i media
Johan har varit i filmbranschen ända sedan han som liten medverkade i sin pappa, Bo Widerbergs filmer. Trots att han varit en så kallad offentlig person så länge är han ändå något av en doldis.
- Jag ställer aldrig upp på intervjuer eller lekprogram om jag inte har något att sälja, som nu med Dorian. För mig är det helt ointressant att synas som ”mig själv”.
Är det ett pris man får betala som skådespelare, att människor är nyfikna på ens privatliv?
- Det är klart att jag förstår att folk är nyfikna. Jag gillar också att läsa skvaller. Men liksom du har rätt att ställa vilka frågor du vill, har jag rätt att inte svara.
Du verkar inte har några problem med kändisskapet. Har det alltid varit så?
- Nej, det har tagit tid att lära sig. Att bli intervjuad kan vara jättejobbigt, det kan kännas som en bikt där man är tvingad att svara. I början kunde jag hamna i situationer där jag berättade saker för en journalist som jag inte ens hade berättat för mina närmsta vänner.
Av någon anledning har Johans roller ofta varit förälskade. Vem minns inte Didriks kärlekskranka pianoklinkande i TV-serien Ebba och Didrik eller passionen mellan Stig och hans lärarinna i I lust och fägring stor?
Hur ser du själv på kärleken?
- Arbete och kärlek är det enda som betyder något. De ligger sida vid sida in på upploppet.
Hur går det ihop? Det ena brukar ju för det mesta utesluta det andra?
- För mig är det tvärtom. Det ena överlever inte det andra. Arbete ger mig inspiration till kärlek och vice versa.
Hur menar du?
- Skådespelare har ofta problem med självförtroendet, framför allt när man är arbetslös. När jag har varit utan arbete en period och självförtroendet rasar är det svårt att få energi att ägna sig åt kärleken.
Hur står det till med kärleken just nu?
- Då åberopar jag min rätt till det femte tillägget, som man brukar säga i amerikanska filmer.
|
Det femte tillägget i den amerikanska konstitutionen:
”Ingen människa kan ställas till svars för ett allvarligt brott utan ett framläggande eller åtal från en åtalsjury.”
På 1940-talet åberopades tillägget av filmarbetare i Hollywood som vägrade vittna inför den ökända Kommittén mot oamerikanska aktiviteter (HUAC, House un-American activities committee) som anklagade dem för att vara kommunister.
