Corren är på plats under en dag fylld av lera, omtagningar och ren magi.

Det har regnat i veckor och de små slingriga vägarna i Arkösunds skogar är uppblötta och mjuka. Djupa spår efter tunga lastbilar skvallrar om vad som pågår där träden slutar. Ett litet fält är omgjort till parkering och en vältrampad stig leder in till en liten samling hus, nästan en by. Ett myller av människor springer fram och tillbaka genom en grind i smidesjärn med texten: "Iglinge brunn"

SVT Dramas nya storsatsning "Herr von Hancken" utspelar sig under 1800-talets första hälft. Den kufiske kapten von Hancken tar med sin familj till Iglinge brunn för att träffa en doktor Wurm och bli botad från sina inbillade krämpor. Per Oscarsson gör rollen som von Hancken.

– En del av hans sjukdomar är nog äkta. Och han åker på pumpen, för när han besöker den här doktor Wurm så får han sin dödsdom. Han får sex veckor att leva. Och under dessa sex veckor händer de mest fantastiska saker.

Upprorsmakare

Von Hancken blir förälskad i den vackra vicomtessan (Alexandra Rapaport) och inbillar sig att kungen ska komma på besök. Han blir en oväntad hjälte bland brunnsgästerna och när kungen inte kommer startar von Hancken ett uppror.

Per Oscarsson är klädd i sjabbig olivgrön rock och svart sjörövarhatt. Ulf Stark, som skrivit manus, och regissören Rumle Hammerich hade honom i tankarna redan när de drog igång projektet.

– Jag är ju väldigt hedrad över att jag får göra en så gigantisk roll, säger Per Oscarsson. Det var längesen. Man kan ju inte göra några älskarroller längre (skratt). Det är inte så gott om roller för åldringar.

Dagens scen är en av de största i serien. Herr von Hancken och hans följe anländer till Iglinge brunn, stannar till vid huset och kör vidare in på gården. Scenen är bara ett par minuter lång, men kräver hela dagen för att spelas in.

Frysta positioner

Rumle Hammerich ropar ut instruktioner i megafon och alla fryser i sina positioner. I någon minut är allt blickstilla. Bara hönsen irrar runt och tittar sig nervöst omkring. Det är som ett fotografi.

Så ropas "Varsågoda!" och fotografiet får liv, som om någon släppt en pausknapp. Orkestern börjar spela, mitt i en takt. Pigorna börjar arbeta med iver, knådar deg, bär vatten. En man med långt skägg och bistert ansikte skjuter en kärra blomkål förbi en fetlagd man i lila sammetsrock och knäbyxor. En ung flicka i aprikos klänning tar små geishasteg mot huset. Det är som dans, jämna flöden i olika riktningar.

Så avbryts de av skrammel vid grinden. Med blickarna följer folkmassan kapten von Hanckens vagn som i snabbt trav kommer farande, slirar till, stannar upp vid dörren och skumpar vidare. "Tack!" hörs med regissörens plåtiga megafonröst.

Tidsödande arbete

Det här är första tagningen med den höga kranen som tar översiktsbilder. Nu väntar fler tagningar ur det här perspektivet och sedan samma procedur från andra synvinklar. Samma rörelser, om och om igen. Allt för tre minuter film.

Huset är en svulstig herrgård från 1810. Scenograf John Virke letade länge efter precis rätt miljö till Herr von Hanken, innan han hittade Gottenviks säteri. Ägaren är släkt med hans svåger.

– När man hittar ett sånt här ställe känns det precis som om man landar, berättar han.

Men huset var för fint för serien, som utspelar sig i tredje klassens brunnsmiljö. Så teamet fick börja med att smutsa ner fasaden. Nu löper linjer av gyttjefärgad skugga nerför väggarna.

Två stora kolonner och en balkong har byggts på huset. På andra sidan gårdsplanen finns små nybyggda huslängor som smälter in i miljön. Den lilla ån som löper förbi säteriet har dämts upp för att bli större.

Kontraster i matsalen

Så bryter man för lunch. Matsalen, som är inrymd i en förfallen lada, är full av kontraster. Kamerafolk med gummistövlar äter risotto tillsammans med adelsdamer i bahytter.

Det är lite kyligt och en kvinna i lång rosa klänning har svept om sig en prasslig röd täckjacka. Håret ligger i små, välordnade lockar vid tinningarna.

Vid mittenbordet sitter Tuva Novotny och Johan Widerberg med huvudena ihop och ser ut som busiga syskon. Tuvas kjol är uppdragen för att inte släpa i marken och blottar ett par tjocka, vita långkalsonger och boxershorts i turkost.

Intressanta livsöden

Johan Widerberg spelar Carlander, informator till von Hanckens efterblivne son Adolphen (debutanten Jonas Nölvand). Han är förälskad i von Hanckens dotter, Tuva Novotnys Nora. Men familjen har problem med pengar och Nora måste gifta sig rikt.

– Det är så spännande med de här kvinnoödena, säger Tuva Novotny. Unga tjejer som fick ta på sig hela sin familjs framtid och gifta sig med nån gammal baron.

Hon tycker att de roligaste rollerna att spela är de som ingår i ett riktigt bra manus, och "Herr von Hancken" är definitivt ett sådant.

– Absolut! Det är så många intressanta och karismatiska livsöden, som blandas i en intressant historia. I Sverige dessutom.

"Herr von Hanken" är SVT Dramas största produktion i år. De tre avsnitten på en timme vardera kräver sammanlagt nästan sextio inspelningsdagar och sedan väntar en lång klippningsprocess i höst.

Man har använt modern inspelningsteknik, bland annat Steadycam, en extremt rörlig bärbar kamera som tar bort skakningar och skapar en känsla av närhet och verklighet.

Coola kläder

Att det är en stor produktion märks. Inspelningsteamet består av femtio personer och idag är ett hundratal statister på plats. De allra flesta kommer från trakten. Lisa Kindlund och Jonna Hietanen är från Norrköping och spelar bybor. De har fått lära sig att filminspelningar tar tid.

– Igår fick vi skoskav när vi sprang efter en vagn, för vi fick ta om det nästan femton gånger, berättar Jonna.

Det roligaste har varit att åka häst och vagn, och när Lisa fick säga två repliker i mikrofon: "Ja" och "Det ska jag".

Flickorna har på sig enkla linnekläder i brunt och grått, och tittar suktande efter några jämnåriga tjejer i långa, svepande klänningar i pastellfärger. Lisa suckar.

– Vi är lite avundsjuka, men de här kläderna är coola på något sätt.

"Herr von Hancken" är en ganska okänd roman av Hjalmar Bergman, mera känd för Markurells i Wadköping. Som många av Bergmans verk, handlar "Herr von Hancken" om en människa som bryts ner för att återuppbyggas. Kapten von Hancken är en drömmare som måste bli realist.

– Det handlar ju om en människas väg till befrielse, om att göra sig fri från värdelösa drömmar, förklarar Per Oscarsson. De här utopierna har belastat von Hancken hela hans liv.

Han tar ett steg åt sidan när vagnen backar ut på väggrenen för att vända. Dags för nästa tagning. Per Oscarsson ler och nickar mot gårdsplanen, där statisterna förbereder sig för samma steg, samma rörelser.

– Egentligen är det ju dåraktigt alltsammans, men jag tycker det är så härligt. Det lockar ju människors fantasi, att man kan tänka ut och bygga ihop allt det här. En låtsasvärld… som ändå har både hjärta och nerver. Är inte det ganska fantastiskt?