Gisslandrama blir tv-film

De vill ge rättvis bild av Norrmalmstorgsdramat

I huvudrollerna som rånarna Janne Olsson och Clark Olofsson: Torkel ”Jalla! Jalla!” Petersson och Shanti Roney.

Ingen över 35 har glömt de sex augustidygnen 1973: Kung Gustaf VI Adolf låg för döden, valet närmade sig snabbt och Janne Olsson och Clark Olofsson höll fyra personer som gisslan på Kreditbanken, Norrmalmstorg, Stockholm. I direktsändning.

Nu har Sveriges Television placerat en tidsmaskin vid tröskeln till en studio; man kommer in i en murrig banklokal med spargrisar, skrivmaskiner utan sladdar, mynträknare stora som jukeboxar och en sorts apparat som jag vill minnas kallades telex. Och i rummet intill: Ett bankvalv med mahognymöbler, färgerna brunt, svart och guld och en telefon med snurrskiva.

Det skulle kunna vara ”That 70’s show”, men det är ett tv-drama om Norrmalmstorg och i mitten sitter Torkel Petersson och är liksom en extra inredningsdetalj med polisonger som går nästan ända ner till jeansjackans teddykrage.

- Jag är 32 år nu. Precis lika gammal som Janne Olsson var då, säger han. På en Olsson-skånska som ligger långt från Måns i ”Jalla”. Men som visar sig vara hans modersmål.

- Ja, jag växte upp med skånskan, i Lund. Men nu har jag inte talat skånska på 13 år, så det är faktiskt lite svårt.

Mannen bakom tv-filmen ”Norrmalmstorg” är Håkan Lindhé (”Familjehemligheter”) som står för både manus och regi. Han berättar att han varit intresserad av projektet i tio års tid.

- Jag har läst nästan allt som skrivits om dramat i Sverige, gått igenom allt polismaterial, förhör, domar, SVT:s arkiv, allt som sändes på radio... Dessutom har jag varit i kontakt med tre ur gisslan och en av polismännen. Gisslan har läst manus och blev lugna när de såg att jag ville ge en så rättvis bild av dramat som möjligt.

Den fjärde personen ur gisslangruppen har avböjt medverkan. Och rånarna? Jo, projektledaren för ”Norr malmstorg” har talat med Janne Olsson och berättat om planerna. Däremot har Olsson själv inte bidragit med information. Clark Olofsson har e-postats på det fängelse där han sitter, men inte svarat.

När dramat utspelades var Håkan Lindhé åtta år, och han berättar att han lekte bankrån på skolgården utan att riktigt förstå vad det innebar - bara att det var spännande.

- Anledningen till att jag ville göra den här filmen är att ett sådant här drama inte alltid är vad man tror. Det finns mänskliga drivkrafter bakom som man inte tänker på. Janne var i ett läge av livet där han inte hade något att förlora - han hade blivit av med sin familj, satt inne och hade inget som helst anseende på kåken.

- Gisslan har berättat att de såg det som hans desperata demonstration för att bli någon. Han såg upp till Clark Olofsson, ville hjälpa honom och få hans respekt.

Lindhé menar att det var en lång rad omständigheter som gjorde att dramat fick så stort genomslag. Det hade varit en händelselös sommar, en tv-bil fanns i närheten i händelse av kungens död - och banken råkade vara polisens lönebank. När det dessutom var dagen före avlöning fick många poliser ett rent personligt motiv att åka till Norrmalmstorg.

”Norrmalmstorg” ska bestå av svartvitt arkivmaterial från spelplatserna utanför banken. Dramat inne i bankkontoret och valvet gestaltas av skådespelare, där Melinda Kinnaman, Johan Widerberg, Tuva Novotny och Tova Magnusson-Norling spelar rånarnas gisslan.

För att få autenticitet använder man de riktiga bankfacken - Håkan Lindhé berättar att de fanns i en lada utanför Nyköping - originalborrar och den radio som Janne Olsson hade med sig in på banken.

Filmen ska bli en och en halv timme lång och visas någon gång under 2003.